Filippa Norrman är 22 år och bor i Uppsala. Hennes mamma driver en hästgård i Uppsala, Kattis Ridcenter där hon har sina hästar. Filippa studerar till civilingenjör på högskolan med inriktningen hållbart energisystem. Hon tycker det är roligt att studera och säger att hon finner att det är en trygghet i livet, även om hon inte riktigt själv är helt säker på hur framtiden ska bli – om hon ska satsa fullt på hästarna eller ha ett arbete på sidan om.
Hon fick sin första häst som 2-åring. Ett gotlandsruss. Filippa fnissar till och tittar på sin mor som sitter bredvid henne.
Hon säger att det kanske inte blev så mycket ridning för en 2-åring på en sådan stor häst.
Ridskola började hon på tidigt, redan som 5-åring och fortsatte tills hon var 11 år.
Vid 11-års ålder fick hon sin första D-ponny och det var då som det började slå gnistor kring dressyr, innan var det hoppning som gällde berättar hon. Hon var inte alls en dressyr-tjej från start.
Hästlivet kan man konstatera att hon föddes in i och hennes mor är vid hennes sida och coachar henne, speciellt vid tävlingar.
Jag vet hur jag ska hålla Filippa så lugn som möjligt, flikar hennes mor in och Filippa håller med.
Hon berättar att hon gör ett dagligt schema inför tävlingar. Schemat startar från vilken tid hon vaknar på morgonen och följer sedan varje moment som ska göras under dagen fram till start. Hon behöver schemat för att hålla nerverna i styr och framförallt för att allt ska flyta på och inget ska bli försenat. Schemat delas med sin mor så att de båda vet exakt vad som ska ske och när det ska ske. Då får jag bättre kontroll över dagen, säger Filippa.
Hon berättar vidare att hon är duktig på att ta in vad som gått mindre bra på tävlingar. Hon delar med sig att hennes knep är att efter varje tävling direkt skriva ner i ett anteckningsblock vad hon behöver öva mer på till nästa gång och fokuserar på dessa moment tills nästa tävling. Många gånger kan man glömma bort på vägen om man inte skriver upp det direkt, säger hon.
Men det är inte bara hästarna som hon ägnat massor med tid åt, hon har även som yngre sportat samtidigt.
Alpint var hon uppe i tävlingsnivå och hon spelade även innebandy. Det var stor press när hon åkte alpint, mycket hejarop från publiken och hon fick som liten 6-årig flicka känna på tävlingsnerverna på riktigt. Hon tror att det utvecklades till något positiv för hennes tävlingsnerver idag som ung vuxen med sina hästar. Hon är nervös varje gång men lyckas prestera ute på banan.
Filippa är en tjej som inte tycks ge sig i första taget. Familjen har inte haft pengar att spendera på redan färdigutbildade topphästar så hon har utbildat hästarna själv.
Vägen har varit krokig många gånger och hon har fått valet att antingen fortsätta kämpa med sin häst eller att sälja. Hon har valt det första alternativet – att fortsätta kämpa, även fast många pass slutat i tårar och känsla av misslyckande. Men det här är ett gott exempel på vad hårt jobb och den envishet Filippa har kan medföra.
Hon äger idag två tävlingshästar, Hs Indigo och Buskhagas Dasras.
Indigo, född -09, var 6 år när familjen köpte honom och de har tillsammans gjort resan från junior till U-25.
Dasras, född -14, köptes vid en ålder på 3 år. De har ridit till final på både Breeders och Falsterbo och 2020 blev de uttagna som 2:a reserv till Unghäst- VM efter en 4:e plats i finalen av Breeders Throphy.
Nu fokuserar hon på sina studier och att vara U-25 ryttare i tre år med målet att kunna delta och klättra i internationella mästerskap. Men hennes slutgiltiga mål är att kunna ställa upp i OS med en häst som hon själv utbildat, berättar hon.
